torsdag, mai 07th, 2009 | Author: æLenn

Veivalg er blant de viktigste diskusjonene for et politisk parti. Kommer det en debatt om Centerns retning denne helgen?

I dag samles 521 delegater i Örebro, til åpningen av Centerpartiet sitt “stämma” (landsmøte). For oss som er opptatt av Norden er det spennende å følge med på den politiske utviklingen i nabolandene, og for en senterpartist er det selvfølgelig ekstra interessant å se hva som skjer i vårt søsterparti i øst.

Centern har under Maud Olofssons ledelse tatt lange skritt til høyre. Centerns Ungdomsförbund har presset på for denne utviklingen, og mitt mitt inntrykk er at intensiteten i presset nådde en topp da Fredrick Federley tok over som leder for CUF. Jeg hadde mange interessante fighter med CUFerne på møter i Nordiska Centerungdomens Förbund i den tiden jeg var leder for Senterungdommen (det gikk faktisk så langt at den mildt pr-kåte Fredrick i forkant av Senterpartiets landsmøte i 2005 skrev en kronikk i Nationen der han anbefalte senterpartister  å stemme det norske Venstre dersom ikke Sp gikk til høyre..!).

Jeg mener det norske Senterpartiet kan lære noe av hvordan Centern har løftet fram de liberale elementene i sin ideologi. Jeg tror det ligger et vekstpotensiale for oss i å gjøre noe av det samme. Dette er en viktig arv vi har med oss helt fra partistiftelsen.

Men vi bør på ingen måte kopiere alt svenskene har gjort. Centern har nemlig i tillegg  beveget seg langt til høyre langs den tradisjonelle økonomiske høyre-venstre-aksen. De har inntatt en holdning til arbeidsmarkedspolitikk som i mine øyne til tider er usosial. Samtidig har de vært så besatt av målet om vekst i storbyene at de har nedtonet det tradisjonelle forsvaret for landsbygda og regionene, ikke bare i kommunikasjon men også i praktisk politikk. Jeg får tilbakemeldinger fra frustrerte Centerpartister på den svenske bygda som mener partiledelsen deres ikke lenger vil stå på for dem når det drar seg til.

Jeg vil hevde Centern nesten har forlatt sentrum i svensk politikk. I den minste har de plassert seg ytterst til høyre i sentrum. Der ligger ingen framtid for det norske Senterpartiet.

Interessant nok hevder en rekke Centerpartister at det har vært lite debatt om retningsskiftet. Börje Hörnlund, tidligere arbeidsmarkedsminister, kommer med et usedvanlig kraftig angrep på partiledelsen i en debattartikkel i Dagens Nyheter i dag. 

Vil det bli en debatt om retning på Centerns stämma? Diskusjon blir det sikkert. Men det skal nok mye til for at Centern endrer den kursen partiledelsen med Maud Olofsson i spissen har satt. Ledelsen ser ut til å ha godt grep om styringen av partiet.

Så langt har Centern klart å holde på mange av kjernetroppene til tross for linjeskiftet. Det blir svært spennende å se om de henger med også i de kommende valgene. Jeg har mine tvil.

Category: politikk
You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. Both comments and pings are currently closed.

5 Responses

  1. Tack för ett intressant inlägg. Det blir allt mer nödvändigt och fruktbart att jämföra mellan de nordiska länderna. Ungdomsarbetslösheten (15-24 år) 2008 var i Sverige är 20%, i EU 15,3%, i Danmark 8,5% och i Norge 7,3% Vad vad kan vi i Sverige lära av Danmark och Norge?

  2. 2
    Frederick 
    fredag, 15. mai 2009

    Tack för ett intressant inlägg. Jag håller helt med i det du skriver. Jag är inte medlem av svenska Centerpartiet, men sympatiserade med det så som det såg ut fram till och med då Olof Johansson var partiledare.

    Jag hoppas verkligen inte att norska Senterpartiet låter sig inspireras av sitt svenska systerparti! Du skriver om att de liberala inslagen skulle kunna passa även norska centern. Men låt er inte förledas! Nyliberalismen och högerliberalismen är en stendöd ideologi (det var den redan innan: det är inget annat än uppvärmd manchesterliberalism av 1800-talssnitt.). Speciellt nu efter att vi sett orsakerna till den ekonomiska krisen.

    Värna istället er fria och radikala mittenposition! Istället för att börja intressera er för liberalism — betona er måttfulla och humanistiska socialkonservatism (såsom svenska centern tidigare gjorde): ett tryggt och socialt samhälle med jämvikt i såväl livskvalitet som ekologi).

    Jag önskar att vi kunde transplantera norska Senterpartiet till Sverige! Vårt Centerparti är nämligen stendött. Det borde byta namn till Högerpartiet eller Marknadsliberalerna.

    Allt gott!

  3. Frederick: Jeg ser nok ikke like mørkt på Centerns utvikling som det du gjør. Jeg tror vi kan lære noe av hverandre begge veier.

    Når jeg sier vi kan lære noe av Centerns fokus på liberale verdier, så mener jeg på ingen måte at vi skal bevege oss i en markedsliberalistisk retning. En diskusjon om politiske merkelapper er en lite fruktbar avsporing, men la meg utdype veldig kort hva jeg mener vi kan bli bedre på: Framhevingen av individets rolle og frihet, kamp for personvern og mot økende overvåking, innretningen på justispolitikken.

    Så tror jeg Centern har noe å lære av oss blant annet i at ikke all statlig inngripen er feil. :-)

  4. 4
    Frederick 
    tirsdag, 19. mai 2009

    æLenn: “Når jeg sier vi kan lære noe av Centerns fokus på liberale verdier, så mener jeg på ingen måte at vi skal bevege oss i en markedsliberalistisk retning”

    Nej, jag gissade nästan det. Visst har du en poäng i det du säger om att värna individens integritet från intrång i privatlivet osv.

    Däremot är ju problemet att svenska centern så tydligt även inkorporerat högerradikal marknadsliberalism i sin politik. Denna dominerar rentav snarare än den form av “andlig liberalism” du efterlyser.

    Jag ser det snarare som att vi i Sverige borde låta oss inspireras av norska Senterpartiet.

    “Så tror jeg Centern har noe å lære av oss blant annet i at ikke all statlig inngripen er feil.”

    Håller helt med dig!

    Överhuvudtaget tror jag att det är ett misstag att börja kalla sig “liberal” eller söka inspiration från liberalismen. Liberalismen har inte patent på att värna personlig frihet och individens integritet. Det handlar om demokratiska grundprinciper. Jag tror snarare att det gäller att lyfta fram samhörighetskänslan, solidariteten, den sociala sammanhållningen — speciellt i en tid som vår, då integrationspolitiken har havererat och det brinner i våra förorter. Vi måste hitta former för att kunna leva tillsammans oavsett bakgrund. Men då kan vi inte bara leverera floskler om “mångfald” och “pluralism” — vi måste istället skapa en enhet i mångfalden, en gemensam ram för pluralismen. Detta kan inte liberalismen med sin ensidiga fokus på individen lösa.

    Det heter inte SAMhälle/SAMfund för inte: det handlar ju om hur vi ska leva tillsammans, inte en och en. Detta gemenskapsperspektiv tror jag måste utgöra grunden — dock givetvis utan att man gör avkall på individen. Man måste snarare se att personlig frihet endast är möjlig inom ramen för en social gemenskap. Dessa båda förutsätter varandra. Något som vare sig politiska individualister eller kollektivister tycks förstå.

  1. [...] blogger Etter stemman tirsdag, mai 12th, 2009 | Author: æLenn Før helgen blogget jeg og spurte om hvilken retning vårt søsterparti, Centerpartiet, ville ta på sitt landsmøte. Hva [...]